FELICIA K

Kategori: Tankar

- FRÅN OCH MED DÅ -

<b>// LONG TIME NO SEE..</b> 

Hej kompisar! Kanske dax att ta upp dethär med bloggen igen? <i>Hehe.. </i> 

Dock får vi se hur det blir med det i fortsättningen, men nu är det ju sommar - sol - resor & underbara dagar. 

Alltså mycket att dela med mig av ;) 

xxxx

Senast jag skrev va på min födelsedag, som jag spenderade.. <i>såklart..</i> på bästa vis med nära & kära. Nu är jag 21år gammal och lever livet, jag tror att jag just nu har den bästa tiden i mitt liv, <b>änsålänge..</b> Jag bor fortfarande i Malmö, där jag STORTRIVS - dock siktar jag alltid högre och drömmer om att en dag komma längre. Men för stunden är <b>detta</b> platsen jag vill vara på. Jag vet att detta inte är staden där jag har min trygghet med mamma & pappa, jag vet att jag varje dag får stå på egna ben och ta egna beslut. Men jag <b>valde</b> att flytta hit. Och det valet är det ett av de bästa jag gjort. Jag har fått vänner för livet, erfarenhet som kan ta mig längre och en självkänsla hög som berg. 

Just för tillfället har jag satt "frisörkarriären" åt sidan och valt att fullfölja min barndomsdröm - innebandyn. Eufforin jag känner när jag springer efter bollen är <b>oslagbar</b>. Adrenalinet jag känner pumpa i bröstet när det är match är något jag aldrig skulle byta ut. Och detta året ska jag få göra det på heltid, i Svenska Superligan med mina <i>bästa</i> tjejer i Malmö FBC. - för vi tog steget upp till eliten. 

Sedan vi hördes av sist har jag verkligen gjort SÅ mycket som jag borde nämna men som hade tagit mig hela natten att berätta. Men något jag inte kan hålla tillbaka på är mitt första <i>The time of my life-moment</i>. SUMMERBURST i Göteborg. Hela den helgen är något utav det bästa jag har upplevt i mitt liv. När du står där bland 33.000 människor på Ullevi och musiken pumpar ut i dina ådror försvinner allt runt omkring dig, huvudet rensas och det är bara du själv och ingen annan där. Du bara följer med, kroppen hoppar upp & ner och du kan verkligen inte sluta le. <b>Du blir hög på livet!</b>

Och nu i fredags var det årets gladaste, ljusaste och färggladaste dag - <b>Midsommar!</b> Den spenderade jag hemma hos mig med min allra bästa vän. Vi åt & drack gott, dansade och sjöng i våra kransar och bara firade att sommaren äntligen är här.

<b>Sommaren är verkligen här nu, det är den 21 juni 2015 - dom bästa månaderna ligger framför våra fötter.</b>

Ska försöka blogga mer, <i>ska verkligen verkligen försöka - Vi hörs!</i> KRAM

-

Jag har egentligen så mycket jag vill skriva men så lite tid och ork för att få meningarna att gå ihop.. Livet är antingen svart eller vitt. Men jag vill inte ha det så. Jag vill ha lite av båda. Lite upp och lite ner, lite si och lite så, inte åt höger eller åt vänster utan rakt fram. Men hur gör jag? Just där är jag nu. Vet varken in eller ut. Jag vill men också inte. Varför kan jag inte bara ha det som det är eller lite av båda. Vill gå runt och tänka att imorgon är det en annan dag men för varje sekund du går och funderar förlorar du värdefull tid av ditt liv.. Jag vill bara leva. Och andas frihet. Det är december nu mina b vänner, sista kapitlet på 2014. Kom så skriver vi minnen ♡

PART I

Förbered dig på djupa dalar & höga berg, snabba beslut & inre tankar och mycket text. Välkomna till min historia.. Funderat länge på om jag ens skulle skriva detta, dela med mig liksom. Jag är ingen person som delar med mig utan svarar bara "bra" när någon frågar hur det är. Men även jag är en människa med motgångar fast det är ju inget man vill dela med sig i av. Man vill ju verka stark, glad & positiv. Det är ju mycket roligare så. Men man bygger upp en fasad liksom. Fast bakom denna fasaden så har nog alla människor några hemligheter eller några motgångar, något man inte vill dela med sig av. Något mörker. Jag är en människa som alltid vill ha mer, blir aldrig nöjd och har skyhöga krav på mig själv. Nästan sjukligt faktiskt. Gör jag något så ska det vara ordentligt och 100% perfekt annars går jag och tänker på det eller stör mig på det tills jag fixat till det. Jag tror att saker som händer när du är barn eller påvägen tills där du är idag formar hur du är nu. Hur du beter dig i vissa situationer eller liknande. När jag var tonåring var jag bestämd. Allt som hände var min mammas fel. Jag skötte mig i skolan och gick ut nian med toppbetyg. Jag visste inte till 100% att det va frisör jag ville bli. Det har varit mycket tankar under livet vad jag skulle bli när jag blev stor. Först var det fotbollsproffs, sen var det veterinär eller djurskötare. Men tillslut så visste jag ju att innerst inne är jag väldigt kreativ, och jag kan inte se mig själv som något annat idag. Så valet var inte enkelt men blev ändå så bra. Kanske för att jag bestämde mig för att köra på och göra det bra och blunda för allt de där andra eller så bara är det bra. Om jag kommer fortsätta såhär kan jag inte säga nu. Vi snackar igen om några år. Men någonstans där på vägen på gymnasiet tog mitt liv en vändning. Den 29 november 2011 påvägen hem från en fest blev jag överfallen. Varje tjejs mardröm blev min verklighet. Idag kan jag hata mig själv för att jag då gick hem efteråt och levde med detta inom mig i flera månaders tid utan att berätta för någon. Jag gick hem och valde att tänka "imorgon är en ny dag". Jag slutade kolla mig själv i spegeln. Jag slutade prata. Jag blev som en stängd bok. Alla människor jag redan kände var okej. Men alla nya människor fick inte ens ur mig ett pip. Allt om killar osv kom inte ens på tal om man inte var tvungen att diskutera med kompisarna. Men en dag orkade jag inte mer och det brast. Hela min barriär jag byggt upp rasade. Livet gick i tusen bitar. Mitt liv var upp & ner. Varje dag blev en börda, jag ville bara att det skulle ta slut. Ville bara att det skulle bli natt återigen. Men jag kom ur detta. Det tog lång tid men jag klarade det. Jag kan inte säga att jag gick ur det starkare men jag gick ur det med vetskapen om hur det är där nere på botten. Och om jag skulle falla dit igen så vet jag hur det är. Självklart hade jag aldrig orkat detta själv och flera gånger på vägen så har jag tänkt på hur det skulle vara att försvinna. Men det är fegt. Det tyckte jag nog då också men idag är det de fegaste man kan göra. Finns inget som kan hända för att man ska sluta kämpa för livet. Vissa får inte ens välja. Men det kunde jag och jag valde livet. Nu efteråt är det en sak som format mig och jag tror varje sak har en mening och om ödet valde detta till mig så får jag acceptera det. Jag har även tänkt tusen gånger att "varför gick jag det hållet och det är nog mest mitt egna fel" osv. men så tänker nog de flesta som varit med om något liknande. Men det kanske även hände mig för att jag klarade av det. För att jag var tvungen att bevisa för mig själv att jag aldrig kommer ge upp. Inte vet jag men av någon jävla anledning så hände det ju. Idag faller jag ibland tillbaka. Men det tar inte ens hälften så lång tid att komma tillbaka. Drömmarna dyker upp ibland men inte som då. Men jag tror att jag hela tiden kommer bli påmind för jag kommer vare sig jag vill eller inte alltid bära detta med mig för det har ju faktiskt hänt. För mig har detta inte varit enkelt. Men jag har alltid varit jag. Och jag är fortfarande bara ra jag. Och till dig som gjorde detta. Du som har satt ett ärr i mitt liv och gett mig mitt första trauma i livet. Dig vill jag tacka för alla mina drömmar och sömnlösa nätter jag har ibland. Alla människor jag aldrig låtit mig själv lära känna. Ett självförtroende som sviker och ett liv med adhd. Men vet du vad? Jag vann. Jag var starkare än din handling, din fega jävla jävel. Jag är där jag är idag och jag är stolt över att jag kommit hit. Tack livet för att du tagit mig såhär långt för jag är inte klar med att leva dig än.

-

// OLD PICTURES FROM MAY 14..

Hej ni där ute. Tänkte ta upp bloggandet igen, har både tid & lust för det nu. Är ni med mig fortfarande?

Sedan sist har jag sagt upp företaget, fått nytt jobb, gjort av med min lägenhet, fixat ny i Malmö så tar mitt pick & pack och blir storstadsbrutta efter sommaren. Vilket jag är SÅ taggad på btw. Tagit upp innebandyn igen, firat midsommar med lovelys, firat alla studenter, bokat en spontanare till värmen (drar på lörda') ALLTSÅ!, träffat nya peeps, fått sommarfräknarna, druckit mängder rosé and so on..
Ni fattar ju varför jag har suget tillbaka för lite bloggie, ska försöka catcha upp lite som ni missat & bjuda på massa fresch nytt liksom. MED start imorgon, hehe..

Upp